I onsdags åkte jag och Lena till gymmet på förmiddagen. Efter detta åkte vi runt på liten klädinsamlingsrunda hos alla hennes kompisar som flyttar pga av college. Lite sorgligt att alla kompisar lämnar, hade det varit Sverige är det typ "åh nej, Stockholm 4 h bort", här är det kanske "åh, New York, 2 tidszoner bort" (vet inte hur många timmar). Efter detta skulle hon köpa en ny registreringsklisterlapp till sin bil, den där som sitter mellan bokstäverna och numret på nummerplåten. Fråga: Hur ofta byter man den i Sverige? Kommentera. 

 

Köpte en glass på vägen dit på det stället jag och Julie varit på dagen innan. Satt utanför i den kvava värmen medan Lena stod inne i den låånga kön. Man kunde även fixat den på posten, men nejdå. Det känns som amerikanarna tycker det är lättare med att göra besöket, att prata med någon direkt. Samma gäller kommunikation via telefon, de talar in meddelanden till varandra heeela tiden, kanske att någon ibland skickar ett mejl. Eller jag vet inte, känns bara så ibland. Blir lite konstigt att skriva om hur "alla" amerikanare är när de är 314 miljoner och jag granskar några få. Ni får tänka lite så om allt jag skriver.

 

När vi kom hem så tog jag en dusch, spelade lite piano och Julie och Abby sjöng en sång i stämmor. Senare beställde vi pizza som någon knackade på och lämnade. Var en inbakad med bara ost (ungefär), en "vanlig" med små köttbullar på, en med en vit sås och chicken nuggets. Till efterrätt blev det fantomenkaka (som jag bakat) medan vi såg på "Into the wild". Också en såå bra film, så sorglig och tänkvärd, tyckte verkligen om den megamycket!!